Framtiden är viktig för ungdomar, man ställer krav men är även ödmjuk inför vad framtiden har att erbjuda. Man har många frågetecken, men också många drömmar och mål. Det är viktigt att få jobba med det som intresserar en samtidigt som man vill få tid och plats att uttrycka sin kreativitet. Många känner dessutom stor ångest och ansvar inför klimatet och vill gärna vara med och bidra till en bättre, mer hållbar framtid.
Det framtida drömyrket ser till att vi bidrar till en bättre värld
Bland mina vänner är inte den gymnasieutbildning man går nu bundet till det framtida yrket man vill ha. Idag är utbildningarna så pass breda och öppnar upp för olika typer av yrkesval, så ingen känner sig låst genom sin utbildning. Exempelvis blir frisörutbildningarna till stylistutbildningar, och estetlinjer blir det kulturella eller demokratiska samhället. Vi studerar de ämnen som vi har intresse för, inspireras av varandra och väljer gärna utbildning efter vänner. Ingen av just mina vänner känner någon större osäkerhet kring den egna framtiden på grund av att alla kommer från säkra förhållanden, men man känner desto större osäkerhet och ansvar inför det framtida klimatet och sociala frågor. Många av oss känner att ansvaret vilar på vår generations axlar och känner ett stort behov av att bidra till samhället, både nu och i framtiden.
Eftersom jag går i en medieklass är det många i min vänkrets som vill jobba med media och journalistik i framtiden, helst ett jobb där de känner att de kan bidra till samhället. Därför känns grävande journalistik lockande för många. Där får man chans att utforska många olika ämnesområden. Vi vill försvara medierna och säkerställa att människor ska få rätt information. Majoriteten av oss vill hellre jobba med video och bild än enbart skrift. Man vill jobba på större tv-produktioner och vara med och producera tv-reportage, känslan av att det händer live är spännande.
Det finns även de som kan tänka sig att kombinera sina mediekunskaper med en annan yrkesroll, såsom läkare eller liknande. Då vill man använda dessa kunskaper för att hjälpa till med digitaliseringen och underlätta för patienter, exempelvis genom digitalisering av myndighetsutskick och bättre design och språk för att alla ska förstå och kunna ta del av informationen. Såsom det ser ut idag har vi ungdomar väldigt svårt att ta till oss information ifrån banker, myndigheter, försäkringsbolag etc.
Framtidens arbetsplats är lekfull och platt
Så länge man har en utbildning tror vi inte att det är jättesvårt att få jobb. Däremot kommer vi ställa krav på bra villkor och bra lön. Bland unga finns ett behov av trygghet och vi vill jobba för en chef som förstår det. Man jobbar för att man tycker att det är viktigt och trivs, men blir man sjuk så måste man få vara det utan att bli ifrågasatt av chefen.
Något annat man förväntar sig av sin arbetsgivare är tydliga arbetstider där man jobbar 8 timmar per dag, så att man kan planera sin fritid. Man vill även att arbetsplatsen ska vara lekfull. Det bästa är om man med jämna mellanrum kan rensa hjärnan genom lek och aktivitet för att sedan kunna fokusera helt på jobbet. Vi leker mycket och spelar spel på rasterna i skolan och tycker att det fungerar bra. Ibland börjar vi en lektion med att bara prata om hur vi mår och vilken energi man har, något som vi tycker gör oss mer effektiva när vi sedan ska börja arbeta. Det tycker vi att man kan använda sig av även på arbetsplatsen. Dessutom föredrar man arbetsplatser med platt hierarki. Vi vill gärna jobba i grupp där man
samarbetar mycket och känner sig likvärdiga. Ingen vill se en tydlig maktskillnad eller dominans mellan sig. Det finns nämligen en negativ syn på ledare bland oss, på grund av omvärldens alla konstiga ledare just nu.
Kreativa fritidsintressen och Selfcare
Fritiden är viktig för oss. Vi lägger gärna ner tid på ideellt arbete i olika organisationer och föreningar. Det är även viktigt att det finns tid för vårt kreativa skapande. Många spenderar mycket tid på musik, foto, film, konst, skrivande, smink, med mera, och det måste finnas tid för det även i framtiden. Däremot finns det inget behov av att göra sitt skapande till ett jobb, utan det ska vara en plats för frihet bort från alla ”måsten”. Ingen av oss ägnar tid åt det kreativa för att tjäna pengar, men vi publicerar det gärna på sociala medier för att dela med våra kompisar och få bekräftelse.
En typisk kväll efter skolan består för många av plugg, men vi lägger också tid på våra kreativa hobbys. Många har deltidsjobb för att kunna finansiera sina hobbys, då spelar det inte så stor roll vad det är för typ av jobb. De flesta jobbar på restaurang, café eller i butik, som kanske inte är de företag med det bästa hållbarhetstänket, men nu får vi ta de jobb vi får och tänker att man kompenserar för det i sitt ideella arbete. Jag tror att om det hade funnits fler deltidsjobb med hållbarhetstänk, exempelvis caféer som klimatkompenserar, så hade unga sökt sig till de jobben istället.
Något som har fått stor betydelse bland oss unga är selfcare, alltså att ta hand om sig själv och umgås med sig själv. När man umgås med sig själv vill man gärna göra det estetiskt snyggt, dra ner belysningen, tända ljus, lägga en ansiktsmask och så vidare. Idén av att det ser bra ut gör att det känns bra.
Familj genom adoption och kollektivt självmord
Våra föräldrar och andra vuxna tror att vår största dröm är att bli kända influencers, men egentligen har vi bara vanliga drömmar som alla andra. Vi vill ha ett tryggt jobb, en partner och så småningom kanske familj. För oss är det viktigt att det sociala finns med i allt vi gör, vi vill engagera oss och göra skillnad. När vi pratar om att bilda familj i framtiden är det många
som vill adoptera för att bidra till samhället, genom att adoptera barn från utsatta områden. Vi känner att det är för stor miljöpåverkan att skaffa egna barn och om vi adopterar kan vi hjälpa både miljön och utsatta barn.
I framtiden vill vi vara med och påverka, eftersom vi känner ett stort ansvar och en osäkerhet kring att det görs för lite. Det finns en utbredd oro bland unga och det diskuteras mycket om klimatet både i skolan och på fritiden. Alla i min skola har klimatångest och vi pratar om olika lösningar där det ibland känns hopplöst. Det har till och med diskuterats om
att ett kollektivt självmord kan vara den enda lösningen. Det gjordes såklart med viss ironi, då humorn behövs för att vi ska få viss distans till den ångest vi känner.
Direkt efter skolan är det många som vill ta ett sabbatsår för att resa och volontärarbeta. Tidigare var det kanske vanligare att man ville jobba ett tag för att sedan kunna resa runt,men idag finns en vilja och behov bland unga att få hjälpa till och bidra. Vi kan tänka oss olika typer av volontärarbete, såsom att lära ut eller hjälpa till med mat bland de som svälter. Afrika och sydvästra Europa är de platser som lockar mest. Efter sabbatsåret med volontärarbete vill många av oss börja studera igen för att sedan se vart framtiden bär oss.
Läs mer om Viggo under advisory board eller kontakta oss gärna.
