Sandra Kastås som är grundare av Orakel PR brinner för kvinnors entreprenörskap. Därför förfärades hon över att det förra året visade sig att allt färre kvinnor väljer att starta eget företag i Sverige och bli företagarinna. Hon började då skriva en bok under januari till maj 2020 för att peppa fler kvinnor till att våga starta företag, precis som hon har gjort. Nu har boken kommit ut “Bli Företagarinna. Tio mentala hinder för att starta företag och hur du övervinner dem.” Boken hittar du här och nedan lite historisk bakgrund och statistik kring kvinnors företagande.
Över hela världen är det färre andel kvinnor som driver företag jämfört med män. Trots att Sverige anses vara ett av världens mest jämställda länder, har endast andelen kvinnor som startar företag ökat från 25 procent år 1980 till 33 procent år 2019. Det är en ökning med åtta procentenheter under nästan 40 år. Med den takten är det långt kvar till ett jämställt företagande.[1]
Mellan 2017 och 2018 föll andelen kvinnor som startar företag med nästan 30 procent. Från knappt 6 procent till fyra procent. Samtidigt ökade männens entreprenörskap och är nu mer än dubbelt så högt som kvinnornas. Minskningen sammanföll med en politisk diskussion kring vinstbegränsningar inför valet 2018 i de branscher där kvinnor är överrepresenterade, vård och omsorg. Hela uppgången för kvinnors företagande mellan 2015 och 2017 är därmed utraderad och vi är tillbaka på de nivåer som rådde för knappt ett decennium sedan.
Det fallande företagandet bland kvinnor är ett problem ur jämställdhetsperspektiv, då ägande är en väg till ökat inflytande, ekonomisk framgång och jämställdhet. Vi behöver fler som väljer att bli företagarinna!
Fat and happy
Den lägsta graden av entreprenörskap återfinns i traditionella höginkomstländer inom Europa och Nordamerika. Delvis tros det bero på större möjligheter till alternativa karriärval men också på grund av högre konkurrens, vilket kan göra det mindre attraktivt att starta företag. Entreprenörer i höginkomstländer är mer rädda att misslyckas. Högst entreprenörskap har Chile, medan Sverige hamnar först på plats 22 av 31 länder. Andelen entreprenörer i Sverige ligger därmed under genomsnittet för höginkomstländerna. I de lägst utvecklade länderna är ofta entreprenörskapet det enda alternativ för individen att försörja sig på. Vi har helt enkelt blivit lite för ’fat and happy’ och trygghetssökande här i Sverige.
Något annat som tyder på just detta är även att andelen tidigt entreprenöriell aktivitet för befolkningen är som högst i åldrarna 18-24 år, ungefär 10 procent. Sedan sjunker den succesivt fram till 45-54 års ålder, då den marginellt ökar igen. Så ju högre levnadsstandard man anskaffat sig genom åren, desto större blir gapet till att våga starta eget. Samtidigt är det vanligare med soloentreprenörskap i högre ålder, vilket kan bero på att äldre soloentreprenörer har bättre kontakt med marknaden och att steget till första kunden blir mindre.
Stora affärsmöjligheter men lågt självförtroende
Samtidigt som andelen entreprenörer är relativt låg i Sverige anger 80 procent av befolkningen att de upplever möjligheter att starta företag. Svenskar är till och med bäst på att identifiera möjligheter till företagande, men de sämsta i klassen på att faktiskt göra slag i saken. I USA gäller det omvända, man har svårt att identifiera affärsmöjligheter men har ett stort självförtroende för att våga starta och driva företag.
Upplevelsen av att ha tillräcklig kunskap för att driva företag skiljer sig även mellan könen. Av männen anser 48 procent sig ha tillräcklig kunskap, jämfört med 26 procent av kvinnorna. Rädslan för att misslyckas lyfts ofta fram som en anledning till att inte starta företag. Av kvinnorna uppger hela 50 procent att detta är ett hinder, jämfört med 39 procent av männen. Det som i alla fall är positivt är att, bland företagarinnor som har varit igång mer än 42 månader, anger endast 17 procent att de är rädda för att misslyckas. Så förhoppningsvis ökar självförtroendet när företaget väl har kommit igång.
Kvinnor ser större hinder för att bli företagare än män
Fram till 2013 utvecklades entreprenörskapet positivt i Sverige. Samtidigt gjordes det betydande förändringar i den ekonomiska politiken för att underlätta för företagare. Att inte fler startar företag beror således till viss del på lagar och myndighetsregler, utformningen av socialförsäkrings- och trygghetssystemen samt den allmänna kunskapen om företagande och kännedomen om vart man kan vända sig för att få mer information. Men andra förklaringar är mer kopplade till individen där många tycker att riskerna är för stora, att de saknar en affärsidé, eller inte vill anpassa sig till de förändringar som krävs för att starta företag.
Generellt sett ser kvinnor i högre utsträckning större hinder för att bli företagare än män. I tabellen från Entreprenörskapsbarometern 2016, som kartlägger entreprenörskapet i Sverige, hittar vi de vanligaste anledningarna till att män och kvinnor inte startar företag. Där anger 28 procent av kvinnorna att starta företag innebär mindre trygghet jämfört med anställning. Det anser både de som kan tänka sig att bli företagare och de som redan är företagare, vara det största hindret. Näst största hindret för kvinnor är att det är osäkert ekonomiskt, medan männen anser det vara svårt med finansiering av sin idé. Kvinnor lyfter i högre utsträckning även fram att företagande tar tid och kräver engagemang.
Kunskap och utbildning är allt viktigare faktorer för framgångsrikt företagande. Av alla företagarinnor har 46 procent högskolestudier, jämför med 33 procent av männen.[3] Alltså borde fler kvinnor jämfört med männen ha goda förutsättningar för att starta företag.
Få mediala förebilder
Kvinnor startar en tredjedel av alla nya företag i Sverige. Däremot är kvinnors företagande osynligt. För att en person utan erfarenhet av företagande ska våga ta steget att starta företag är tillgången till positiva förebilder en viktig faktor.[4] Det har visat sig vara extra viktigt för kvinnor, då bilden om företagande av tradition är manligt präglad.[5]
Samtidigt som ett antal framgångsrika svenska bolag har växt fram, såsom Klarna, Spotify, Skype med flera, har synen på entreprenörskap ändrats och andras motivation till att starta eget ökat. Problemet är bara att dessa mediala framgångsföretag ofta har haft en man eller flera män som grundare. De kvinnliga förebilderna har media låtit lysa med sin frånvaro. Detta gör att möjligheterna till identifikation med företagarrollen är sämre för kvinnor.
Genom media ser vi entreprenörer som de nyskapande med unika idéer. De som driver företag mot snabb tillväxt med hjälp av stora mängder kapital. Detta har gjort att vi idag ofta ser begreppen entreprenör och företagare som synonyma. Den företagare som inte vill eller kan växa, eller som inte är nyskapande, är inte mycket värd i retoriken. Små lokala företag har varken betonats tidigare eller nu, vilket gör att målet att bli en entreprenör eller företagare känns som en lång väg att vandra. På så sätt blir det svårare för många att kunna identifiera sig som en företagare, då de inte känner sig tillräckligt ”entreprenöriella”.
Enligt Åsa Kroon Lundell som 2011 analyserade företagarförebilder i media framkom två stereotypiska bilder av företagarkvinnan.[6] Den ena är den välsminkade superhjältinnan runt trettio år som är snygg, rebellisk och innovativ och tar för sig på en global marknad. Istället för att på bilder visa den typ av verksamhet hon bedriver låts hon posera i pampiga salongsliknande miljöer eller blåsa stora såpbubblor. Ofta hamnar dessa reportage på framsidor eller hela uppslag. Det ser mer ut som ett modereportage eller hemma-hos-reportage, snarare än skildringar av seriösa och professionella entreprenörer. Texterna genomsyras av förvåning att hon har lyckats och hon själv ser inga problem med att konkurrera i en mansdominerad företagsvärld. Den andra stereotypen utgörs av den leende lagomföretagaren som med ett jordnära sätt, realistiska ambitioner och sunda ideal driver ett litet eller mellanstort företag. Hon gestaltas som kompetent, med självförtroende och syns med ett leende tillsammans med sin produkt eller tjänst. Dessa får ofta kortare reportage och en mindre iögonfallande plats i tidningen. Båda stereotyperna måste samtidigt diskutera sin könstillhörighet i relation till företagandet, vilket påminner läsaren om att de inte utgör normen för en företagare. Förhoppningsvis är detta något som har jämnats ut de senaste åren, även om det finns flera spår av det kvar. Men vissa av företagarinnorna i boken har även sagt att de haft en fördel som kvinnor gentemot medierna, då de velat skildra deras företagande just för att de är kvinnor.
De vanligaste anledningarna till att bli företagarinna är personlig utveckling och att förverkliga idéer
Enligt Tillväxtverkets entreprenörsbarometer kunde 42% av kvinnorna och 52 procent av männen år 2016 tänka sig att bli företagare. De två främsta drivkrafterna som angavs var bättre möjlighet till personlig utveckling och att förverkliga idéer, samt möjligheten att tjäna mer pengar. Även de som redan var företagare ansåg att bättre möjlighet till personlig utveckling och att förverkliga idéer var den viktigaste drivkraften. Fler kvinnor än män, 64 respektive 54 procent, angav att förverkliga idéer som det huvudsakliga skälet till att starta företag. Endast 8 procent av de nya företagen i Sverige 2008 startades på grund av arbetslöshet eller hot om arbetslöshet.[7]
För de personer som kan tänka sig att bli företagare är en bra affärsidé det som i första hand skulle få dem att ta steget att bli företagare. Även faktorer som att de var i ett annat skede av livet eller en större trygghet i den privata ekonomin, skulle i hög utsträckning kunna få människor att bli företagare.
Undersökningar har visat att arbetstillfredsställelsen är högre hos kvinnor som driver företag än hos kvinnor som är anställda, trots att de i genomsnitt tjänar mindre. [8]
Handel och vård är de vanligaste yrkena i Stockholm för en företagarinna
Skillnaderna mellan kvinnor och män är stora när det gäller inom vilket område man vill starta företag. Kvinnor vill främst starta företag inom Handel, service och försäljning, Vård och omsorg, samt Hotell, restaurang och turism. Män däremot föredrar att starta företag inom Data/IT eller Teknik och tillverkning.[9]
Endast 18 procent av företagsledarna i svenska aktiebolag är kvinnor. Störst andel kvinnor, 24 procent, går att hitta bland unga företagsledare som är under 25 år. Yngst är kvinnorna inom den tillverkande sektorn och äldst inom tjänstesektorn.[10] Den enda bransch där kvinnorna är fler än männen är inom hår och skönhetsvård. Där är 4 av 5 företagsledare kvinnor. Inom övriga konsumenttjänster, såsom begravningsverksamhet, kroppsvård och tvätteriverksamhet är hälften av företagsledarna kvinnor, och för hälsa och sjukvård är siffrorna 4 av 10. [11] Det är också vanligt att kvinnor levererar företagstjänster. Inom denna bransch ingår framförallt olika former av konsulter.
Branschvalet styr i stor utsträckning förutsättningarna för företagandet. Det påverkar vilken marknad som företaget riktar sig till, företagsstorleken, omsättningsnivåer, marknadsförutsättningar med mera.
Högst andel kvinnliga företagsledare i landet återfinns i Stockholm, 22 procent. I botten bland länen finns Jönköping och Kronoberg, 13 respektive 14 procent. Bäst bland kommunerna är Stockholmskommunerna Danderyd, 31 procent, Lidingö, 30 procent, och Nacka, 29 procent.
Till skillnad från tidigare nämnt att andel entreprenörer minskar i höginkomstländer, kan man i denna statistik se att det är i just höginkomstkommunerna som företagsledarna finns. Men om det beror på att de har flyttat dit för att de har gjort ekonomisk karriär som företagsledare, eller att de har vågat starta eget på grund av en trygg ekonomisk grund, eller om det är något annat, det förtäljer inte statistiken.
Riskkapitalet lyser med sin frånvaro
Under 2017 investerades över 11 miljarder kronor i svenska startupbolag. Men bara en bråkdel av pengarna gick till bolag grundade av kvinnliga entreprenörer.[12] Av alla miljarder gick 88 procent till 347 bolag med enbart manliga grundare, 11 procent till 66 bolag med ett blandat team, och mindre än en procent (0,7 procent) till 22 bolag med enbart kvinnliga grundare. Det är en enorm skillnad och står varken i proportion till företagarnas tillväxtambitioner eller antal bolag.
En annan studie visar att även om identiska pitcher presenteras för investerare så tenderar 68,33 procent att finansiera de satsningar som en manlig röst presenterar, och endast 31,67 procent valde att finansiera de satsningar som en kvinnlig röst hade. Motiveringen var att mannens pitch var mer faktabaserad, övertygande och logisk, trots att pitcherna var helt identiska.[13]
Kvinnliga företagare får i genomsnitt 25 procent av sitt efterfrågade kapital, medan män får över 50 procent. Kvinnor nekas också oftare finansiering helt, 53 procent jämfört med 38 procent bland männen.[14]
Mycket av detta kan säkert även bero på myten om riskaverta företagarinnor.
Myten om en riskavert företagarinna
Det finns en allmän myt om att företagarinnor inte skulle vara lika benägna som män att låta sina företag växa. En studie som genomfördes 2018 av forskare på Luleå tekniska universitet[15] visar fyra vanliga föreställningar bland svenska riskkapitalister:
- Kvinnor är tveksamma till att låta företaget växa, medan män vill satsa på tillväxt
- Kvinnor har inte resurser att satsa på hög tillväxt – män har det
- Kvinnors företag underpresterar, mäns företag presterar väl
- Kvinnor är försiktiga och riskaverta. Män är ambitiösa och risktagande.
Studien visar dock att det inte finns några statistiska skillnader i ett enda av de 22 nyckeltal de tittat på. De jämförde 126 bolag som vid tidpunkten var på väg att ta in offentliga finansiärer. 43 procent av dessa bolag drivs av kvinnor och 57 procent av män. Det finns inget som visar att mäns företag presterar bättre än vad kvinnors gör. Inte heller finns det någon skillnad i risktagande. Företagens skuldsättningsgrad, soliditet, riskbuffert, fastighetslån, långsiktig skuld med mera, visade på liknande nyckeltal.
Myten kan vi därigenom slå hål på. Enligt Tillväxtverket ville dessutom, år 2012, 65 procent av kvinnor som driver företag låta sina företag växa och utvecklas. Det kan jämföras med 63 procent av männen. Skillnaden mellan könen är alltså liten. Däremot är skillnaderna större när branscher jämförs. Där kan det skilja upp till 30 procentenheter. Exempelvis är andelen störst inom handel, hotell och restaurang, och minst inom utbildning och hälsosjukvård där många kvinnor verkar. När det gäller faktisk omsättning under de tre första företagsåren har drygt hälften av kvinnorna ökat sin omsättning. Motsvarande siffra för männen är något lägre. [16]
Källförteckning
[1] Entreprenörskap i Sverige, Nationell GEM-rapport 2019
[2] Total Entreprenöriell Aktivitet (TEA), dvs. den andel av befolkningen i åldrarna 18–64 år som är aktivt involverade i att starta ett företag eller driva ett ungt företag.
[3] Tillväxtverket (2009). Kvinnors och mäns företagande. Fakta & statistik, info 0012 Rev A, Stockholm, maj 2009.
[4] Samuelsson, M. (2004). Creating New Ventures, Jönkoping International Business School. Yar, D. Wennberg, K. & Berglund, H. (2008). Creativity in entrepreneurship education. Journal of Small Business and Enterprise Development, 15(2): 304-320.
[5] Ahl, H. (2006) Why Research on Women Entrepreneurs Needs New Directions. Entrepreneurship Theory and Practice, 30(5): 595-621.
[6] Sminkad superhjältinna eller leende lagomföretagare? Tillväxtverket
[7] Tillväxtanalys, 2008
[8] Holmquist, C. & Sundin, E. 1990. Kvinnors företagande – en enkätundersökning. Report no 8. Umeå Universitet
[9] Entreprenörsbarometern 2016
[10] Kvinnors och mäns företagande. Företagens villkor och verklighet. Fakta & Statistik. 2012, Tillväxtverket
[11] Företagarnas undersökning som baseras på data från 284 996 aktiebolag med minst 500 000 kronor i omsättning
[12] Di Digitals årliga granskning av könsbalansen inom svenskt riskkapital
[13] Investors prefer entrepreneurial ventures pitched by attractive men. Alison Wood Brooks, Laura Huang, Sarah Wood Kearney, and Fiona E. Murray, Harvard Business School, Harvard University, Boston.
[14] Studie från Luleå tekniska universitet som har undersökt hur offentliga finansiärer talar om entreprenörer när beslut om riskkapital ska tas
[15] ”VC stereotypes about men and women aren’t supported by performance Data” av Malin Malmström och hennes forskarkollegor Joakim Wincent, Aija Voitkane och Jeaneth Johansson har studerat elva offentliga, svenska riskkapitalister som fått in ansökningar från totalt 126 olika företag. 43 procent av dessa bolag drivs av kvinnor och 57 procent av män.
[16] Kvinnors och mäns företagande. Företagens villkor och verklighet. Fakta & Statistik. 2012, Tillväxtverket
Köp boken “Bli Företagarinna. Tio mentala hinder för att starta företag och hur du övervinner dem.”
